Text

Bengt-Åke Hellman

Arkipelag

Konstgestaltning av Sparreska palatsets terrass



Bengt-Åke Hellmans konst befinner sig i den tradition som utgår från den minimalistiska konsten och dess vidareförande av det abstrakta måleriets grundläggande idéer, och ännu längre tillbaka hämtar sin kraft ur ikonernas värld.


I denna tradition handlar det ofta om att närma sig den gräns där vi måste undra vad som gör att vi ser en målning inte bara som ett ting, utan också som ett poetiskt objekt. Den monokroma ytan med ett minimum av händelser, dramatik och variationer tvingar fram ett särskilt betraktande som hänger sig åt små variationer i textur, materialens samspel, förhållandet mellan konstverket som endast ett ting och som öppning mot en annan värld.


I sina tidigare målningar har Bengt-Åke Hellman utforskat denna reducerade men ändå så rika värld. I konstgestaltningen till det Sparreska palatset fortsätter han på denna linje, men så att den också nu träder i kontakt med arkitekturen och öppnat sig mot både stadens och havets skiftande landskap. Titeln ”Arkipelag” pekar å ena sidan på en värld av öar – diskreta föremål, förtätade platser som kan besökas var och en, alla med sin egen karaktär, å andra sidan på havet som omsluter dem, ”huvudhavet”, archipelagos, som grekerna en gång kallade det som idag heter Egeiska havet.


Den öländska och gotländska kalksten som valts för terrassen anspelar på så sätt också på ett mer avlägset ljus och en klassisk tradition. Även de målerisk-skulpturala objekt som ger rummet dess särskilda rytm och indelning associerar med sina primärfärger till havet, solen och solnedgången, och det maritima genomströmmar på så sätt hela denna arkipelag, inte så mycket som ett motiv som genom att de skapar en serie lätta anslag där det ena leder över till det andra. Terrassen är förbunden med havet, men markerar också vår egen position, där vi inramade av de omgivande byggnaderna ser ut mot Mälarens vatten; valet av kalkstenens grundmått förbinder terrassen med den invändiga stenläggningen, så att kontinuerlig rörelse inifrån och ut etableras, som öppnar renässanspalatset mot naturens anblick.


Kanske kunde man beskriva Hellmans interventioner med arkitekten Le Corbusiers uttryck, objets à réaction poétique, föremål som i sin kontakt med solljuset i en viss vinkel, med elementen och miljön bildar en ”reagens”, det vill säga utlöser en poetisk verkan som bildar något nytt. Vyn mot Stockholms vatten från terrassen på Sparreska palatset bildar en eminent miljö för sådana reaktioner.



Sven- Olov Wallenstein

Sparrerska Palatset Terrass, Riddarholmen

Photo Eva Älmeberg